Vem äger konsten, egentligen?

Konstverkets historia

Med tanke på att repatrierings rörelsen av kulturella verk har tagit fart i flera länder över det senaste decenniet, kan vi förvänta oss att viktiga etnografiska och kulturella fynd kommer bevaras privat inom de kommande åren? Sedan har offentliga och privata museerna rätten till att behålla deras samlingar, när det konstnärliga ursprunget begär tillbaka viktiga mästerverk? Är det då deras uppdrag att undersöka varje konstverk?

Den etiska dilemman cirkulerar kring det historiska förvärvet av varje objekt som befinner sig i en samling på ett museum. På vilken plats förvärvades konstverket? Och under vilka omständigheter? Vi kommer aldrig att få svaret till vissa utav dessa frågor, däremot under andra omständigheter är det historiska förvärvet väl dokumenterad i kolonial historiens annaler.

Relaterat: Läs mer om tvångsförsäljning av konst, vem har rätt till konsten egentligen?

Grunder inom handel- Byteshandel

Byteshandel är ett vanligt fenomen när två olika kulturer träffas. Vardera grupp vill ha det den andra har, vare sig det är sällsynt, fantastiskt eller utilitaristiskt för sin natur. Flertal betydelsefulla konstverk och viktiga förvärv har förhandlats på det här sättet, på ett rättvist och resonligt sätt sedan tidens början.

Amerikanska indier blev kända av att förhandla Manhattan ön till holländare för Venetiankt glas pärlor för 24 dollar. Indierna tänkte att de fick en bättre förhandling  för enligt deras värderingar, är det inte möjligt att “äga” land, eftersom att det är en gåva från naturen och landet tillhör alla. Captain James Cook utrusta hans skepp i Hawaii genom att byta metallskrot mot fisk, vatten och andra nödvändiga saker. Hans besättning blev kända för att byta järnspikar för sex. 

Värdet av konst och kulturellt arv

Värderingar har alltid varit relativa och framförallt när det kommer till kulturella fynder. Alla marknader är drivna av utbud och efterfrågan. Konstmarknaden är inte annorlunda, däremot är den även driven av skönhet och inlevelse. Däremot har skönhet har inget pris men är den avgörande faktorn.

Borde Mona Lisa som är den välkända målningen av Leonardo Da Vinci och som är i centrum på Louvre Museet i Frankrike, lämnas tillbaka till Italien? Borde Parthenonskulpturerna som är placerade i det brittiska museet, lämnas tillbaka till Grekland? Eller borde Benin-bronserna som är tagna från det brinnande palatset i Oba, under en väldokumenterad kolonial belägring 1897, skickas tillbaka till Nigeria? Etiskt sätt borde allt bero på historien och omständigheterna relaterat till förvärvet av konstverket i fråga.

Världsarv konventionen

Konventionen 1954 som står för beskyddandet av kulturell egendom men är mer igenkänt för 1954 Haagkonventionen, skrevs som en respons till det diskuterade problemet. Det var den första och mest omfattande multilaterala konventionen som styrdes enbart för beskyddandet av globala kulturella arv. År 1972 expanderade traktatet och inkluderade utsatta djur och miljön, och är nu kända som 1972 konventionen. Dessa två viktiga avtal var skrivna för att skydda ursprungsbefolkningen, miljön och djuren medan de på samma gång håller personer och institut ansvariga för deras handlingar och samlingar. I nutid, med tanke på “Woke Culture”, så har dessa problem blivit aktuella för utvecklingen av samhället.

Repatrierat konst

Metropolitan Museum av konst i New York år 2013, återvände två viktiga 900-talets kambodjanska Kneeling Attendant figurer, plundrade från Koh Ker templet under sent 1970-talet, efter att de bestämts vara tagna illegalt av Douglas A.J Latchford, noterade en expert på kambodjansk antikvitet, och som innan hans död var anklagad för att ha smugglat miljoner dollars värde av stulen antikvitet från Kambodja mellan 1960-talet till tidigt 90-tal. Sedan hans död i 2020 har hans familj valt att lämna tillbaka deras personliga samlingar av Kambodjansk konst (värderat för över 50 miljoner dollar), till det kambodjanska folket för att gottgöra sig själva. Dessa verk kommer att bli mittpunkten på ett nytt museum i Phnom Penh riktat åt tempel konst. 

Återlämnande av konstverk till dess ursprungsplats

Det är flera lösningar som diskuteras just nu för att återlämna kulturella objekt tillbaka till de rättfärdiga ägarna för att återställa rättvisan. Däremot är det en annan aspekt till detta dilemma. Det är argumentet att många utav dessa sällsynta artefakter, tagna på komplicerade omständigheter, och i några fall för flera hundra år sedan, har blivit bevarade för framtida generationer på museerna. Om dessa konstverk hade varit kvar på dess ursprungsplats, hade många om inte alla av konstverken blivit förstörda av bränder, floder eller tiden. Sedan har dessa viktiga och utstående konstverk blivit reparerade av dessa museum, som ger dem en viktig roll där människor runt om i hela världen kan se och uppleva det vackra med kulturell konst och artefakter. Till följd av detta har de visade verken på betydelsefulla museer attraherat seriösa konstsamlare och inspirerat några utav de mest inflytelserika konstnärliga rörelser under 1920-talet. Därför genom att ta bort dessa konstverk från deras ursprungsland har dem blivit placerade i centrum som uppskattar dess betydelse och inspirerar världen till det fantastiska med kulturell mångfald och skönhet.

Click Here For The Best Tribal Art Auctions Right Now!

Efterfrågan för primitiv konst

Dilemmat som nämnt ovan har höjt begäran för sällsynt och vacker primitiv konst i marknaden och är personligen ansvarig för den dramatiska ökningen av värdet under de senaste åren. 

Den 24 december 202 återlämnade Musee Quai Branly 26 Fon artefakter som var stulna från kungariket av Abomey år 1892, till människorna i Nigeria under mycket fanfar. Detta var ett mycket publicerat event som signalerade återställd rättvisa, av franska president Emmanuel Macron. Å andra sidan, har Musee Quai Branly över 70,000 objekt av stulna samlingar, vilket gör att bara 26 objekt blir obetydligt. Enligt statistik, så visar de flesta museer 5% av deras konstverk, vilket innebär att det är en lång väg kvar för de internationella forskarna att bestämma etiken kring förvärvens historia.

Det nybyggda Humboldt forum i Berlin, som är Tysklands största etnologiska museum, har gått ut med att de planerar att lämna tillbaka alla 440 benin-bronserna som hålls i sina samlingar, till folket av Nigeria över de kommande åren. Detta är väldokumenterade konstverk som blev plundrade under en utryckning år 1897 i Nigeria på det kungliga palatset av Oba gjort av Brittisk besättning ledd av Admiral Sir Harry Rawson.

Humboldt forums första utställning i September 2021, djärvt konfronterade problematiken av kolonial historia och dess etiska dilemman genom att visa över 20,000 objekt, där många utav dem var stulna under koloniserings åren, vardera objekt hade detaljerade beskrivningar som förklarar dess kulturella värde men beskriver även under vilka (ibland aggressiva) förhållanden det har blivit stulet. Det finns ytterligare 25 museum i Tyskland som har plundrat objekt från Benin till deras samlingar men alla dessa museum har gått  med på att lämna tillbaka dessa verk inom de kommande åren till befolkningen i Nigeria.

Motsägelser

Ironiskt sätt, även i 2021, ett rekord pris på 10,000,000 GBP betalades för en Benin Brons i en förhandling arrangerat av en känd primitiv konst förhandlare. Det kontroversiella 1500-talets benin brons huvudet har varit inlåst i ett bankvalv för de senaste 63 åren och var senast köpt av en känd primitiv konst förhandlare vid namnet Ernst Ohly på ett litet auktionshus i London år 1951 för några hundra pund. Detta konstverk har fått ett nytt namn till “Ohly” brons och är för nuvarande i en privat samling. Att sälja ett kulturellt konstverk med en omtalad historia av att ha plundrats för över 100 år sedan, är tydligen inte ett brott. Måste även påpeka arrogansen av kulturell appropriering när de byter namn en betydelsefull kulturell artefakt efter samlaren som köpte den för många år sedan. Vi har definitivt en lång väg att gå för att återställa rättvisan. Det kommer att ta århundraden till att återställa de historiskt begångna felen som följd av plundringen och restriktionerna av byteshandeln, och återlämna dessa historiska konstverk till dess rätta ägare, är ett viktigt steg mot rättvisa.

Ha koll på vad du köper

Det är viktigt i dagens samhälle för alla samlare att utförligt undersöka deras samlingar men även potentiella köpare. De juridiska konsekvenserna av att köpa plundrad kont och/ eller objekt gjorda av utrotningshotade djur; elefant elfenben, örnfjädrar eller hornet av en noshörning för att nämna några, kan leda till både förlust av objektet men även kriminellt åtal. 

Verifieringen av äganderätt genom digitala hemsidor som till exempel Arkhade, en  prenumerationstjänst som följer auktion försäljningar av primitiv konst från 1960-talet, eller dokumentation av afrikanskt arv samt forskningscenter, skapat av Guy vam Rijn för Yale universitet, som har tusentals av dokumenterade objekt i sin databas, men även att bygga samlingar av auktion kataloger och andra historiska stan publikationer, kan hjälpa att verifiera äganderätten av flertal objekt, men även för att göra rättvisa genom att verifiera materialets rättsliga status till hur de är skapade, och är en viktig ansvar som är samlarnas uppgift.  

Tillsist, måste vi fråga: Hur länge till kan privata och/eller auktion försäljningar av betydelsefulla och värdefull kulturella skatter vara tillåtet att fortsätta?

Påbörja din nationella och primitiva konst värdering här!

Patrick Morgan är en förhandlare och expert inom primitiv konst som har bott i Paris sedan 2002. Han påbörjade sin karriär genom att samla textiler och primitiva artefakter i den gyllene triangeln i Thailand, Laos och Burma i det sena 1980-talet och vid 1992 gjorde han flertal resor per år, enbart till Mali, köpandet av textiler och rituell konst av Dogon, Senufo och Bambara kulturer. Han påbörjade att ställa ut dessa fynd men även konstverk från betydelsefulla Amerikanska samlingar i 1998 som visas på den stora US primitiva konst marknaden i San Francisco, Santa Fe, New York men även den europeiska marknaden i både Paris och Berlin. Han har jobbat för flertal Europeiska auktioner som både konsult och expert.